har verkligen varit långt ifrån den här bloggen nu. Jag ska försöka skärpa mig och börja uppdatera den här bloggen lite bättre. Jag har egentligen ingenting alls att skylla på merän att jag inte helt enkelt inte varit den här bloggen trogen. Skärpning! Ok, då ska jag som fibrodrabbad försöka berätta för dom som inte känner till hur det är att leva med fibromylgi. En sån här varm sommar som vi har just nu för tilllfället drabbar oerhört många mycket negativt. Men inte just mig.
Jag tillhör den typen som fullkomligt njuter i fulla drag av den här värmen. Min lindras och jag känner mig rörlig och rätt skaplig faktiskt. Det enda jag ska kunna klaga eller gnälla över är väl då bara att mina fötter sväller upp och ser mer eller mindre ut som vattenmeloner.
Men vad gör det, nu när jag slipper den ettriga värken.
Jag skulle önska att jag hade uppsvullna fötter året runt istället för den fruktansvärda värken som kommer smygande så fort kryper neråt på mätaren.
Blåsigt får det inte heller inte vara, för då kommer värken direkt.
Att sitta i en bil med AC är ju oerhört skönt när det är väldigt varmt men då får jag ändå lägga en liten schal på mina armar, annars får jag värk. Så egentligen är det inte värt att ödsla några klagomål för jag vet ju ändå hur det kommer att bli, så fort jag gör något utöver det vanliga.
Skulle jag bara göra vissa rörelser lite ofta så kommer värken på direkten.
Om jag tex. ska dammsuga så kan jag bara ta ett rum och sen får jag låta bli det och då kan jag ju passa på att göra något annat under tiden, så att min kropp får andra rörelser, då brukar jag klara mig rätt så bra.
Jag har lärt mig och jag anpassar mig efter min kropp och hur den mår, då brukar jag själv kunna förhindra smärtan i min kropp. Ja, inte alltid men som oftast..
Men det hjälper inte att klaga över sina krämpor, det hjälper föga.
Så jag tar dagen som den kommer och gör det som faller mig in, då klarar jag mig rätt skapligt.
Ha en fin fortsatt dag.. KRAM
