Image and video hosting by TinyPic

fredag 31 december 2010

‎^^^^^^^^^^^^^^l |^^^^^^^^^^|
( ♥#### Happy New Year 2011 ####♥|”"”;..,___.
|……_______=====_| l______________l _|__|…, ] |
“(@)’(@)”""""""*l'(@)l'(@)l """"""""""""""(@)'(@)""""'(@) önskar

torsdag 23 december 2010

Rulltårta som verkligen smakar jul


Smet

3 ägg
1½ dl socker
2 dl mjöl
1 tsk bakpulver
2 tsk kanel
1 tsk ingefära
1 tsk nejlika

- Vispa ägg och socker poröst. Blanda ner övriga ingredienser.
Häll smeten i en pappersklädd långpanna

- Grädda på 250 grader i 5-7 minuter

- Stjälp upp kakan på ett sockrat bakplåtspapper, dra av pappret kakan gräddades på.
Är det svårt, pensla lite vatten på papret så lossnar det lättare

Fyllning

2 dl grädde
1 dl lingonsylt, gärna rårörd

- Vispa grädden, blanda ner sylten, bred på kakan och rulla ihop.

- Frys rulltårtan, skiva den otinad och förvara den i kylskåp innan servering

måndag 13 december 2010

Lyssna på din kropp lite mer


Som fibrodrabbad så gäller det verkligen att lyssna på sin kropp!
Oftast så är det så många "måsten" och kan man inte låta bli att låta alla "måsten" vara istället så får man kanske skylla sig själv lite grann. För det är oerhört viktigt att lyssna vad kroppen säger!
Försök bara för någon vecka att följa kroppens signaler så ska du se att det känns lite bättre.
Jag sa: LITE bättre!
Fortsätter man sedan att leva på det viset så blir det allt bättre allt eftersom.
Inte för att jag tror att man kan bli helt fri den fruktansvärda värken, men man kan hjälpa till att det underlättar och det är ju lite bättre i alla fall.
Tänk på det nu under jul-tiden...

måndag 29 november 2010

Fibromyalgi och mycket piller?

Det finns dom som vräker i sig en massa piller av olika slag.
Jag tillhör den gruppen som inte är så förtjust i att äta piller.
Så jag följer min kropps signaler och utgår ifrån att man kan inte göra så mycket annat.
Skulle jag till exempel en dag få för mig att dammsuga så vet jag att jag dagen efter är helt slut i axlarna och knappt röra dom. Därför så dammsuger jag bara en liten bit i taget och jag pausar ofta och på det viset så klarar jag mig rätt skapligt, inte alla förunnat att kunna göra så.
Jag vägrar att min kropp ska bli beroende av piller.
Så försöker jag även låta bli att tänka på allt som man egentligen borde göra!
Jag sätter mig helt enkelt framför datorn och går in på Spotify och lyssnar på musik och jag kikar på olika hemsidor och jag försöker drömma mig bort ifrån det vardagliga och jag ägnar inte ett tanke åt att jag inte gör något vettigt för en dag.
För vad spelar det för roll om jag ingenting gör en dag, för nästa dag gör jag en massa grejer som jag tycker känns okey att göra för tillfället.
Så du med fibromyalgi, gör det du bara känner för så känns det förhoppningsvis lite bättre.

måndag 25 oktober 2010

Nöjd trots min fibromyalgi

Nu har det gått lång tid sedan jag var på operation och tog bort min livmoder.
Jag kan nu idag säga att jag mår oförskämt bra idag men hade någon frågat mig hur jag mådde bara några veckor efter själva operationen så skulle jag nog ha sagt att jag ångrade mig att jag genomgick operationen.
Men idag fungerar jag som vanligt eller kanske lite mer än vanligt.
Jag har nog blivit en helt annan personlighet idag för jag känner mer och jag upplever mer och jag vill mer och med det menar jag med precis allting. Jag städar och fejjar som aldrig förr och jag gör allting klart nu när jag har påbörjat något, vilket jag aldrig tidigare gjorde.
Jag har till och med fått mer känslor, om vi nu ska gå in på den sexuella biten också. Så jag kan bara idag säga att jag är super nöjd och jag är övertygad om att mannen i huset märker att jag har förändrats och förhoppningsvis till det bättre än tidigare.
Trots min fibromyalgi så kör jag på i min egen takt och jag är övertygad om att det fungerar bättre bara jag gör som jag själv vill och inte tillåter min sjukdom ta överhanden.
Jag kan inte mer än få ont om jag skulle göra något speciellt och det vet jag ju nu idag.
Men det viktigaste för mig är nog bara att jag får min sömn som jag behöver. Jag mår allt bättre nu efter vår flytt och jag känner mig allt mer harmonisk och kroppen mår rätt skapligt trots att det börjar bli minusgrader ute. För det är ju då som jag mår som sämst.
Jag vet inte om det kan bero på borttagningen av min livmoder eller om det skulle ha varit så här ändå. Det är i alla fall ingenting som jag idag ångrar att jag genomgick.
Så jag är rätt nöjd med hur min kropp mår idag trots min fibromyalgi.

måndag 13 september 2010

Sjukhusvistelse: livmodern är nu borta

Tisdag den 7 september lades jag in för att operera bort min livmoder.
Jag infann mig sjukhuset klockan 07.30 och fick en säng och nattskjorta.
Jag kramade om min man och han lämnade sjukhuset, som vi hade kommit överens om.
Operationen beräknas starta vid 09.00 och jag får en tablett när jag väl fått på mig nattskjortan och lagt mig i sängen.
Sen minns jag ingenting förrän jag hör någon säga att jag ska dra upp nattskjortan bak i ryggen så dom kan ta ryggmärgsbedövning.
Sen är allt nattsvart.

Under denna tid som jag inte var närvarande hade operationen hållt på under dagen, min man blev uppringd vid halv fyra tiden och jag fick prata med honom i telefon, vilket jag inte har ett minne utav, jag hade tydligen bett honom att köpa med sig en juice och en påse med godis..
Han kom sedan och besökte mig och jag hade tydligen sagt till honom att jag bara ville sova så han åkte hem.
Jag drömde sedan att min läkare stod vid min högra sida av min säng, och detta i mitt eget hem. Jag minns att jag sa till läkaren att det var högst olämpligt och oförskämt att han besökte mig i mitt eget sovrum.
Detta visade sig vara så att han hade besökt mig på sjukhus-salen och informerat mig om vad som hade gjorts. Vilket jag inte alls uppfattade ett ord av vad han hade sagt till mig.

När jag sedan vaknar så vet jag inte om det är samma dag eller om det är onsdag. Ingen ger mig någon information om vad som har hänt, jag menar när jag nu var lite piggare och vaken.
Tankarna kretsar i huvudet och jag undrar hur jag hade kommit till operations-salen, om jag hade gått dit själv eller om dom hade kört mig i sängen.

Att inte veta vad som hänt är för mig en mycket obehaglig känsla. Jag som är lite av en kontroll-freak vill naturligtvis veta exakt vad som har hänt, minut för minut allra helst.

Med värk och piller somnar jag åter igen och när jag vaknar upp så ligger en kvinna mitt i mot mig och har genomgått samma sak som mig.

Jag skickar ett sms på min mobil till min man och försöker stoppa i mig en smörgås, men jag får bara i mig en halv och jag spyr som en gris. Tydligen så mådde jag illa av att bli nedsövd.

Nu får jag veta att det inte lyckades att ge mig ryggmärgsbedövning utan jag blev istället nedsövd. Trots att man var lite orolig att söva ner mig på grund av mitt hjärta (som inte fungerat så bra) det var just därför som jag skulle få ryggmärgsbedövning.

Jag har alltså inte en aning om vad som skedde mellan klockan 08.00 och fram till onsdagsmorgonen. Det är en tid i mitt liv som är helt natt-svart. Under just denna period skulle jag vilja att någon enda utbildad sköterska kunde ha gjort vissa noteringar enbart för att informera patienten. Men inte en enda människa tycks kunna ge mig någon riktig förklaring till vad som har hänt under denna period. Det påverkar mig väldigt idag, att inte veta vad som skett merän att man har plockat bort min livmoder. Detta är något som varje sjukhus bör ta med i beräkning: att man faktiskt vill veta vad som har hänt trots att man inte varit vaken. Jag vet inte om jag är ensam om att känna så här, men för mig är det oerhört viktigt att ha vetskapen och inget annat.

Jag skulle ha blivit utskriven dagen efter operationen men jag fick ligga kvar ytterligare en natt på sjukhuset och det var bara att göra det bästa av situationen, så det blev mest att jag sov bort tiden och det var nog välbehövlig sömn med alla värktabletter och allt man precis genomgått.

Men en sak är säker: Det är inte bara att ta bort en livmoder, den som säger det kan inte vara ärliga. Jag vet att det är individuellt men jag är övertygad om att detta är inte bara som en del kan utrycka sig när det har passerat några år. Jag kommer då aldrig glömma denna dag, lika väl som jag aldrig kommer att glömma den dagen jag fick hjärtinfarkten förra året..


fredag 3 september 2010

Hjärtat slår och verkar vara ok

Jag börjar nu känna en viss oro inför min operation på tisdag.
Jag ska ta bort min livmoder och det är inte några problem att göra det, för det vet jag många som har gjort, så det är jag inte alls orolig för.
Jag oroar mig för att mitt inte hjärta inte ska orka med om man blir tvungen att söva ner mig.
Trots att man har vidtagit försiktighets åtgärder och kollat EKG och ultraljud på hjärtat så vet jag ännu inte om det är helt okey.
Men jag ska till en början få ryggmärgsbedövning så jag är vaken vid ingreppet men om det skulle uppstå några komplikationer så måste man söva ner mig och det är då som man är rädd att mitt hjärta inte ska orka med.
Så jag får väl hoppas att dom fixar att göra ingreppet utan att behöva söva ner mig och att det räcker med ryggmärgsbedövningen.
Jag är även lite orolig att behöva vara vaken under operationen men dom har lovat mig att jag ska kunna koppla av och om jag vill kan jag få lyssna på musik i hörlurar och det kanske är bra så man slipper höra när dom pratar.
Jag ska till sjukhuset på måndag och lämna lite blod och sen blir jag inlagd på tisdag.
Går allt som det ska så blir jag kvar på sjukhuset en natt.

Jag skulle ljuga om jag inte sa att jag var orolig, det är klart det känns oroligt. Förbaskat oroligt.
Jag är inte ett dugg rädd smärta eftersom jag är så van vid smärta, men skulle mitt hjärta inte orka med så finns det inga ord egentligen för vad jag känner.
Jag är i och för sig en kämpe, jag brukar sällan ge upp i första taget. Så det här ska nog gå bra.
Nu ska jag försöka få lite skönhets-sömn, skulle behöva många många timmar för det..

onsdag 11 augusti 2010

tisdag 10 augusti 2010

måndag 9 augusti 2010

tisdag 20 juli 2010

Min fibro känns inte lika mycket nu när värmen är här

har verkligen varit långt ifrån den här bloggen nu. Jag ska försöka skärpa mig och börja uppdatera den här bloggen lite bättre. Jag har egentligen ingenting alls att skylla på merän att jag inte helt enkelt inte varit den här bloggen trogen.
Skärpning! Ok, då ska jag som fibrodrabbad försöka berätta för dom som inte känner till hur det är att leva med fibromylgi. En sån här varm sommar som vi har just nu för tilllfället drabbar oerhört många mycket negativt. Men inte just mig.
Jag tillhör den typen som fullkomligt njuter i fulla drag av den här värmen. Min lindras och jag känner mig rörlig och rätt skaplig faktiskt. Det enda jag ska kunna klaga eller gnälla över är väl då bara att mina fötter sväller upp och ser mer eller mindre ut som vattenmeloner.
Men vad gör det, nu när jag slipper den ettriga värken.
Jag skulle önska att jag hade uppsvullna fötter året runt istället för den fruktansvärda värken som kommer smygande så fort kryper neråt på mätaren.
Blåsigt får det inte heller inte vara, för då kommer värken direkt.
Att sitta i en bil med AC är ju oerhört skönt när det är väldigt varmt men då får jag ändå lägga en liten schal på mina armar, annars får jag värk. Så egentligen är det inte värt att ödsla några klagomål för jag vet ju ändå hur det kommer att bli, så fort jag gör något utöver det vanliga.
Skulle jag bara göra vissa rörelser lite ofta så kommer värken på direkten.
Om jag tex. ska dammsuga så kan jag bara ta ett rum och sen får jag låta bli det och då kan jag ju passa på att göra något annat under tiden, så att min kropp får andra rörelser, då brukar jag klara mig rätt så bra.
Jag har lärt mig och jag anpassar mig efter min kropp och hur den mår, då brukar jag själv kunna förhindra smärtan i min kropp. Ja, inte alltid men som oftast..
Men det hjälper inte att klaga över sina krämpor, det hjälper föga.
Så jag tar dagen som den kommer och gör det som faller mig in, då klarar jag mig rätt skapligt.
Ha en fin fortsatt dag.. KRAM

söndag 20 juni 2010

Stryker kläder gör fruktansvärt ont

Min gästbok ska nu fungera som vanligt igen.
Idag har dagen bestått i strykning av lite kläder men armarna känns tunga som bly efteråt, så jag får stryka i små etapper åt gången..
Förstår inte att jag ska få sån värk bara av att stryka lite kläder. Trist.

fredag 4 juni 2010

Gästboken strejkar

Jag ska undersöka varför min gästbok inte fungerar här.
Just nu hinner jag inte med det, så jag gör det imorgon istället.
Kanske är det bara tillfälligt eller så är det något som är galet.
Som sagt jag återkommer imorgon och kollar upp det..
Fungerar den inte, så kommer jag att ta bort den.

torsdag 3 juni 2010

värk, värk, tjatigt med värk

känner utav min jädrans värk för tillfället. Det måste vara väderväxlling nu för det är då som jag känner utav värken som mest. Mest när det nalkas regn och rusk och blåst.
Solen älskar jag men då blir mina fötter svullna och jag kan knappt gå. Det lindrar lite med rosmarinolja som jag smörjer in fötterna med, men det återkommer lika fort igen. Jag skulle isåfall behöva en sko fylld med rosmarinolja att gå i .... ja då kanske det skulle kännas lite bättre.
För övrigt så känns det lite vemodigt att veta att min mor åker in och ut på lasarettet. Hon är gammal och har drabbats av KOL. Så det är många tankar som far runt i huvudet på mig varje gång telefonen ringer. Orolighet är ju en bidragande orsak till ökad värk och trots att jag är medveten om det så är det inte lätt att försöka skingra tankarna och försöka tänka på något annat som är mer positivt och glädjande..
Som får man ta dagen som den kommer bara. Det går inte att planera in någonting över huvud taget, eftersom kroppen säger ifrån, och jag är mycket lyhörd på min kropps signaler och jag försöker undvika att göra tyngre saker när jag mår som sämst.
Ett litet leende på läpparna är ändå något som gör att man inbillar sig att värken minskar lite grann. Trots att jag själv kan känna en viss hopplöshet ibland så försöker jag ändå se till att göra någon glad varje dag, på ett eller annat sätt. Det brukar alltid kännas bra efteråt.
KRAM på er ALLA.......

lördag 22 maj 2010

Reumatiker........

Lederna:
Reumatiker lever i en hoppfull tid. Aldrig har det funnits så många läkemedel som hjälper som nu. Först kom cellgifterna som innebar ett mirakel för många, sen kom de biologiska. Ändå är forskningen om reumatiska sjukdomar inte i närheten av den om cancer och hjärt-kärlsjukdomar.

I Sverige räknar man med att en miljon människor är drabbade av en reumatisk sjukdom, en sjukdom som oftast syns men som innebär stort lidande för de drabbade. Betydligt fler kvinnor än män får ledgångsreumatism, och en doktorsavhandling visar på en avgörande faktor: En typ av receptor som sitter på celler i immunförsvaret hos både kvinnor och män. Till skillnad fån män som generellt behåller de här receptorerna när de åldras, avklingar de hos kvinnor - och det verkar ha ett samband med att de kvinnliga könshormernerna samtidigt minskar. Om man kan öka mängden receptorer på cellytan, skulle det kunna skydda många kvinnor från att utveckla ledgångsreumatism.

Källa: Reportage från M-magasinet

torsdag 13 maj 2010

Värk, värk, jädrans fibromyalgi..........

Idag är det en sån där eländig dag, så jag försöker nu att bara göra sånt som jag känner för idag. Ryggen känns som om den håller på att gå av på mitten och mina händer och armar känns blytunga. Jag mår inte alls bra av dessa jädrans väderskiftningarna när det ena dagen är solsken och varmt och för att det ska regna nästa dag. Då fungerar inte min kropp som den ska.
Är det bara en jämn temperatur både ute och inne så fungerar det något så när.
Jag klarar inte alls av för hög luftfuktighet heller.
Ja, det är inte lätt att vara Ena dagen mår bra hur bra som helst, nästa dag är man nästan helt värkfri och då vill man passa på och göra en massa saker som man inte klarat av på ett tag, men då får man igen det dagen efter istället. Det finns inte en enda människa som upplever fibromyalgi lika. Men en sak har vi gemensamt: Vi har en jädrans värk................ som är ibland outhärdlig.

Var rädd om er själva, ingen annan är det.......

måndag 10 maj 2010

Tränar trots fibron.....

Jag träningscyklar för fullt och jag går 30 minuter på löpbandet och det fungerar bra. Det enda jag känner är att jag blir lite torr i halsen och får lite torrhosta men det kan ju ha med pollenallergi att göra också. Jag ska fortsätta med det här och jag tror att jag kommer att få upp min kondition på topp om jag fortsätter så här.
Det kan bara finnas en sak som kan sätta käppar i hjulet för den här träningen och det är ju boven: Fibron men jag ska försöka kämpa på så länge jag orkar och så länge jag mår utav det.

tisdag 4 maj 2010

Har nu köpt ett löpband..

Nu har jag köpt ett löpband och jag ska nu börja träna allt mer.
Förutom att träningscykla så ska jag nu börja med att gå för att senare börja springa.
Mitt mål är att jag ska kunna gå väldigt snabbt och samtidigt kunna sjunga utan att bli andfådd.
Jag har inga som helst problem med att träningscykla så jag tror att det här med att använda sig utav en löpbana passar mig bättre än att jag ska gå ut och promenera. För jag avskyr att vara ute bland folk och bli svettig, men nu kan jag köra på hur hårt som helst och verkligen få svettas när jag får träna hemma istället. Så nu ska jag köra hårt och jag kommer allt eftersom berätta hur det går för mig.
Wish me luck!

lördag 1 maj 2010

Pernilla pratar om sin svåra sjukdom= Fibromyalgi

Här är något som ALLA bör ta del i och lyssna på Pernilla Zethraeus!!!!!!


fredag 30 april 2010

Modifast är verkligen värt att testa............

Modifast, är det något ni känner till?

Det var ett tag sedan jag var här inne, men dagarna rinner iväg och vips så har det helt plötsligt gått en månad. Jag har åter igen varit på besök hos min hjärtläkare och den här gången fick jag verkligen beröm och det kändes jätte bra.
Jag är nu idag HELT fri från sockerberoende!
Och detta på egen hand! Så jag är mäkta stolt över mig själv.
Det har varit en tuff en match kan säga att det var betydligt lättare att sluta att röka än att sluta med mitt sockerberoende. Dom första dagarna gick väl rätt skapligt men sedan så började "helvetet" braka loss med abstinensbesvär som inte var av denna värld, när jag inte fick i mig mitt socker. Jag kan bara säga att jag får vara tacksam över att jag har en mycket förstående man som stöttade mig hela tiden. Jag tror faktiskt att det skulle vara såpass riskabelt för ett äktenskap att hålla, om man inte hade en karl som förstod.

Jag hade Modifast low calorie diet som hjälp och när jag kände mig godis-sugen så tog jag till det. Både deras choklad och portionspåsar med hallon, banan, vanilj smakade helt underbart istället för godis. Än idag så använder jag mig utav Modifast och när jag tycker att jag vill ha något gott så tar jag det, jag byter även ut en middag mot Modifast ibland.
Jag trodde att det skulle vara väldigt svårt att låta bli bullfatet med alla de godsaker som jag som oftast brukar ha hemma, men faktum är att jag idag kan till och med baka bullar utan att ens vilja ha något själv. Lika var det i påskhelgen då jag hade en massa godis-skålar på bordet och detta gjorde jag enbart för att testa mig själv. Och det gick hur bra som helst.
Jag har alltså inte en enda godisbit, bullar, kakor, smågodis, chips, ostbågar, läsk, såser, m.m. sedan 15 februari och jag kan idag känna en viss avsky och avsmak för allt sött.

Jag måste faktiskt rikta ett stort TACK till just Modifast för jag är övertygad om att utan Modifast så skulle jag nog inte klara av det....

Jag har också fixat så att jag har fått en betydligt bättre kondition och mitt höga blodtryck har gått ner och jag har fått mer livsgnista och det fullkomligt spritter i kroppen ........
Bara att veta att jag aldrig mer kommer att stoppa i mig sötsaker känns så underbart, nu hoppas jag bara att min vikt ska gå neråt också. Men jag har ju haft många år på mig att bygga upp alla valkar runt midjan så jag förstår att det är inget som man gör på en kaffekvart precis.

Tänk dej att det innehåller 46 sockerbitar i en stor flaska Coca Cola ... Och hur lätt är det inte att få i sig den drickan, men tänk dig då att äta 46 sockerbitar, det låter inte lika gott...
Så det är viktigt att man tänker före innan man stoppar i sig nånting eller dricker nånting.
Jag kommer att vara oerhört noga med vad jag stoppar i mig nu framöver.

Det svåraste kan ju nu vara att folk blir ju helt förtvivlade om dom inte får bjuda mig på en bulle eller kaka eller något annat onyttigt. Det är svårare nu att få folk att förstå att jag äter inte något dylikt längre. Jag är så nöjd om jag bara får en kopp thè eller en slät kopp kaffe, det är fullt tillräckligt för mig idag. Men nej det ska tjatas och gnatas och det ska hela tiden ställas frågor om jag ska hålla på så här hela livet och att jag inte unnar mig något.. Men det är ju precis det jag gör, jag unnar mig att vara utan socker.... Enkelt.


fredag 26 mars 2010

Mitt blodtryck är bättre än någonsin nu..........

Jag är mycket stolt över mig själv.
Jag har haft ett väldigt högt blodtryck en längre period.
Men nu när jag var och kollade trycket så hade jag 138/90 så det har blivit en förbättring.
Jag har inte ätit en godisbit eller annat onyttigt sedan 15/2 och jag mår bara allt bättre för varje dag som går. Jag försöker träningscykla varje dag och jag märker att jag får en betydligt bättre kondition. Så det går åt rätt håll nu!

fredag 19 mars 2010

Jag klarar det här på egen hand...

Jag är så glad!
Sedan den 15 februari har INTE jag ätit varken choklad, chips, popcorn, ostbågar, dip, smågodis, läsk, gräddglass, bullar, kakor, muffins, bakelser, såser och mycket annat skräp som jag åt för jämnan tidigare.

JAG ÄR SOCKERFRI IDAG
Jag fick stränga order när jag var på sjukhuset den 15/2 om att jag var tvungen att lägga om mina matvanor och sluta äta allt snask och annat onyttigt som jag fullkomligt vräkt i mig dagligen under många år.
Det har varit en jobbig period, för jag har varit sur och grinig och inte lätt att tas med.
Men jag har en förstående man så jag har fått all den hjälp och stöd som jag verkligen ha behövt under den här perioden.
Men nu idag känner jag att jag klarar av det här själv nu och jag har inget begär efter någonting onyttigt längre och jag känner verkligen att energin i min kropp bara sprudlar.

Jag har ställt undan vågen
Jag har nu struntat i att mäta mitt midjemått eftersom jag bara mådde dåligt av att ser resultatet på måttbanden och vågen har jag ställt i skym undan så länge. Det är inte längre viktigt för mig att se några resultat.
Jag har skaffat mig ett nytt sätt att leva på och jag ska fortsätta leva och äta på det här sättet nu och det för all framtid.
Fikastunder fungerar för mig men det är betydligt svårare för andra att acceptera att jag tackar nej till kaffebrödet till fikat.
Det jobbigaste har varit att jag har fått försvara mig hela tiden till varför jag inte vill ha den där bullen som ligger på brödfatet. Det är mer omgivningen som har varit mest jobbigast och är fortfarande, tycker jag. Att man ska hela tiden ska behöva förklara sig, istället för att man bara acepterar att jag inte äter vad som helst. Jag får nu istället ha en frukt med mig eller något annat om jag ska till folk på "kaffe-rep" . Fast jag är så nöjd om jag bara får en kopp kaffe eller thè utan nånting till ändå, det är bara det att folk förstår inte det.

Men jag tycker att sockerberoendet har varit betydligt mycket svårare att klara av än att sluta röka. Att fimpa var ingen match och det klarade jag helt utan några som helst problem.
Förutom sockerberoendet som jag har kämpat med, så har jag även tagit bort allt annat inom min kosthållning, jag äter inte längre fett, fettrik mat, smör, grädde, jag är oerhört noga med vad jag stoppar i mig idag.

Det skrämmer mig att veta att sockret påverkar hjärnans belöninsgssystem - dopaminsystemet - och har en lugnande och smärtstillande inverkan. Så den som blir bereoende känner sig derimerade, rastlösa och kan även få kroppsliga symtom som magbesvär, huvudvärk.

Allt godis och all den skräpmat som jag tidigare har ätit har gjort mig tjock och fet och därmed gjort så att risken för diabetes har varit väldigt stor och jag har dessutom mitt hjärta att tänka på, med tanke på att jag hade hjärtinfarkt för ett år sedan. Så har jag liksom inte haft något val. Men jag kan idag stolt säga att jag hade en beroendesjukdom och det har jag fixat helt och hållet på egen hand och så kommer det att förbli.

Kan jag så kan du! Den saken är klar!

torsdag 18 mars 2010

En bok om överlevnad och livsglädje

SURVIVOR - En konstbok om överlevnad och livsglädje
Nu är boken äntligen här.

En bok med nästan 80 konstnärer från FAOS som genom över hundra bidrag i ord och bild berättar om överlevnad genom konstens mångfacetterade språk.

Av priset för boken går allt utom ca 55:- till Bröstcancerfonden till förmån för forskning och livsglädje.

Se sidan HÄR

lördag 6 mars 2010

Jag är mäkta stolt över mig själv!


Jag var på sjukhuset och gjorde en konditionstest efter att ha haft en hjärtinfarkt för ett år sedan. Jag hade inte så värst bra värden och blodtrycket var högre än vanligt. Jag fick nu tre månader på mig att försöka göra något så att min kropp ska må lite bättre. Så jag bestämde mig för att börja ett helt nytt liv från och med den dagen.
Det var då som först jag fick upp ögonen, att det bara hängde på mig om jag skulle leva ett tag till. Med tanke på min övervikt och mitt höga blodtryck så tog jag nu beslutet att gå ner i vikt och försöka få upp min kondition.
Jag har därför sedan 15 februari inte ätit en enda godis-bit, inte en enda bulle, kaka, chips, läsk, inget sött över huvud taget har jag stoppat i mig sen dess. Jag har inte heller ätit såser och en massa onyttig mat utan jag har verkligen varit otroligt duktig på att bara äta sunt.

Jag har haft ett rent helvete i mellan åt eftersom mitt sockerbegär har förändrat mig som människa. Jag har varit en slav under mitt sockerberoende och nu börjar kroppen sakta men säkert förändras och min kropp fullkomligt skriker efter socker. Mitt humör har inte varit det allra bästa och jag har försökt undvika att konfronteras med folk med risk att jag skulle be någon fara och flyga eller säga eller göra något drastiskt.. Det har hitills varit en mycket tuff tid men jag har inte gett vika för någonting. Jag är fast besluten att jag ska klara av det här nu!
Jag sattes på prov med en slabang.
Och igår kväll sattes jag verkligen på prov då jag efter en fin lax-middag skulle få kaffe och slabang till efterrätt. Slabang är alltså en slags rulltårta med en massa god grädde och annat gott och mitt i kakan ligger en banan. Men jag lät slangbangen vara! Och jag var inte ens sugen på den! Trots att den tillhör en av mina favoriter. Så jag känner mig verkligen stolt över mig själv
Jag anser mig själv vara otroligt duktig!

Här är receptet på Slabang

Rulltårtebotten:
3 st ägg
1,5 dl socker
5 msk potatismjöl
1 msk vetemjöl
2 msk kakao
1 tsk bakpulver
Smörkräm:
150 gram smör
1 dl florsocker
2 st äggulor
2 tsk vaniljsocker
Marsipan: (alt: färdig marsipanrulle)
200 gram mandelmassa, grovt riven
1 dl florsocker
3 droppar grön karamellfärg
Övrig fyllning:
3 dl vispgrädde
3 st bananer
Garnering:
3 msk florsocker att sikta över
Gör så här
Gör rulltårtebotten som en vanlig rulltårta.
Vispa ägg och socker pösigt.
Blanda de torra ingredienserna och tillsätt det i äggsmeten.
Häll smeten i en bakplåtskädd långpanna ca. 30x40 cm.
Grädda i 225 grader i ca. 5 minuter.
Stjälp upp kakan på ett sockrat bakplåtspapper och dra bort papperet som det gräddats på.
Låt kallna.
Smörkrämen: Rör samman alla ingredienser och bred på den kalla kakan.
Marsipan: Använd ett färdigköpt marsipanlock eller gör som förr i tiden, riv mandelmassa ner i assistenten och tillsätt florsocker och karamellfärg, valfri färg.
Kör assistenten tills allt blandat sej.
Kavla ut mellan två plastfolie till en tunn platta.
Lägg plattan på smörkrämen.
Vispa grädden och bred ut över marsipanlocket.
Lägg på 3 st hela bananer längst efter varandra.
Rulla nu ihop tårtan på långsidan.
Lägg rullen på serveringsfatet och sikta över med florsocker.
LYCKA TILL och låt det väl smaka!

måndag 1 mars 2010

Trött och okoncentrerad

Känner du dig trött och okoncentrerad?
Ja då kan du lida av näringsbrist.
Mindfood, som blåbär, bananer, fet fisk och spenat, håller hjärnan igång hela dagen.
Mindfood, som sedan flera år är ett begrepp i USA, är ingen diet, utan en kosthållning där man tar stor hänsyn till hur hjärnan och sinnet fungerar, förklarar Ulrica Norberg, som är yogalärare och föreläser om kost och hälsa.
Mindfood handlar först och främst om att äta bra råvaror med mycket näringsmättnad, så närproducerat som möjligt (mat som fraktats flera veckor i båt tappar väldigt mycket näring) och helst ekologiskt och kravmärkt. Dessutom bör du undvika att äta ensidigt.
Bär är ett bra exempel på mindfood. Blåbär, som innehåller mycket vitaminer och antioxidanter, ökar syresättningen i cellerna. Kravodlade bananer, som innehåller mineraler, folsyra, bra minosyror och kolhydrater som får hjärnan att arbeta snabbare, är ett annat exempel. Även annan typ av frukt är bra för hjärnan.
En bra frukost kan då vara:
. Färskpressad fruktjuice
. Te utan koffein - vitt, rött, grönt eller brunt
. Ägg
. Havregryns-eller bovetegröt
. Smoothie gjord på youghurt och bär eller frukt och grönsaker
. Surdegsbröd, grövre bröd eller knäckebröd
. Citrusfrukter
. Bönor
. Gurkmeja
. Solrosfrön
.

Tre goda smoothies:
1. Mixa morot, selleri, äpple och färsk ingefära.
2. Gör en mix av yoghurt, blåbär och 1 msk honung.
3. Mixa apelsin, morot och citron.

Allt för att få hjärnan att arbeta snabbare!


söndag 28 februari 2010

Värk värk värk



Jag tror jag skiter i det här med värken och försöker bara gå vidare!
Kroppen är helt ur gängorna men det är bara att bita ihop o se glad ut.

onsdag 24 februari 2010

Varmt och ombonat hus sökes!



berättar här i den mån på både ork och tid om hur det är att försöka stå ut med dagen med en ständigt molande värk i större delar av kroppen och leder och som ibland får en till att önska att man inte existerade.
Just för tillfället så fungerar inte min kropp som den bör göra och detta beror större delen på den kyla som jag utsätts för i vårt hem. Som kallast har vi 4 grader varmt i vår hall men i övrigt av vår bostad har vi normal värme. Men att ständigt behöva gå igenom denna fruktansvärda hall blir allt mer och mer olidligt och min kropp reagerar på värme-växlingar.
Försök att föreställa er att öppna dörren från ett varmt och skönt badrum för att sedan gå ut i en hall som är mellan 4-6 grader varmt. Jag kan lova er att det är inte alls skönt.
Vi gör nu allt för att försöka hitta ett nytt boende, helst ett litet hus men i sista hand flyttar vi in i en lägenhet. Vi söker därför nu ett varmt och ombonat året-runt hus och det enda vi kräver är att det är väl isolerat.
Har du något förslag att komma med så hör gärna av dig.

måndag 22 februari 2010

Kylan är hård, har ni ett varmbonat hus att hyra ut?

Ser ni isen på fönstret?
Ja så är det när man hyr ett hus som inte är tillräckligt isolerat.
Med en kallhyra på 3.500 kronor i månaden så är det kanske inte så farligt,
kanske många tycker. Men lägg då till 4.000 kronor i värmekostnad som vi hade den här månaden, ja då blir det inte billigt. Ok det blir ju mindre på sommaren men om man inte alls får upp någon värme trots element? Och sen blir man inte glad över att betala såna pengar när man ändå bara har fem grader i hallen.
Frågan är då: Vart tar värmen vägen?
Svaret är väldigt enkelt: Jo rätt ut i väggarna!
Eftersom det inte finns någon isolering på huset. Vi har nu tagit hem hälso-miljönämden och dom har skickat en skrivelse till vår hyresvärd att det inte får vara så här,
Men vad tror ni händer då?
Jo, vår hyresvärd skickar hit en firma som monterar ytterligare ett element i hallen.
Och nu ska vi genast få så mycket varmare i hallen?
Naturligtvis inte! Det kan ju vilken idiot som helst räkna ut med baken att all värme går bara rakt igenom väggarna och rakt ut i naturen, men det är vi som får betala för den värmen som bara drar iväg ut till ingen nytta.
Så här kan vi inte ha det längre, och jag med min fibromyalgi blir bara allt sämre och sämre.


Har du ett varmbonat hus att hyra ut?
Jag skulle därför bli jätte glad om det finns någon därute någonstans i detta avlånga land som har ett varmbonat hus att hyra ut till ett musiker-par (50-talister)
Det spelar ingen roll vart i landet det är beläget, men helst inte ovanför Hälsinglands gränser. Storleken på huset kan vara allt från 2 rok till 4 rok men huvudsaken är att huset är välisolerat och varmt och gärna utan grannar i närheten. Anledningen till att vi inte gärna vill ha grannar är på grund av dålig erfarenhet och att vi får utöva vår musik vilken tid som helst på dygnet.
Vi jobbar mycket hemifrån med skivinspelning m.m och behöver lugn och ro utan nyfikna och störande/bråkiga grannar.
Hör gärna av dig om du har ett varmbonat hus som du vill hyra ut, eller om du känner någon som har ett hus till uthyrning. Vi kollar dagligen på blocket bland många andra ställen och vi har även lagt ut annonser lite här och där. Jag klarar inte en vinter till i det här "kylskåpet" med risk att jag då blir rullstolsbunden. Sista utvägen är att vi måste flytta till en lägenhet och då kan vi inte spela som vi vill. Många tycker då att vi ska köpa oss ett hus, men det är lika med det, med dålig erfarenhet i vårt bagage av både grannar och hus-skick så avvaktar vi med det tills vi känner att vi har hittat "det rätta" om det nu finns någonstans vill säga.
Har du något? Skriv då i gästboken så kontaktar jag dig.

fredag 19 februari 2010

Att höra illa är inte lätt alla gånger

Ja det är liksom inte tillräckligt att man ska ha den här djävulska sjukdomen fibromyalgi utan man ska även ha tinnitus till på köpet. Jag har haft det i många års tid men nu börjar man undra hur mycket man ska behöva gå igenom egentligen.
Jag har helt perfekt hörsel på mitt vänstra öra men på det högra så har jag fruktansvärt svårt att ibland urskilja vad folk säger till mig. Jag har lärt mig att läsa på läpparna och jag gick en kurs för många många herrans år sedan för att lära mig tecken som stöd. Vilket mycket har försvunnit med åren som har gått.
Men det kan bli många roliga episoder här hemma mellan mig och min man, som te.x nu idag när det var Lets Dance på Tv.n så hörde jag fel på orden vals och march. Så jag blev först väldigt fundersam och tänkte om dom verkligen skulle dansa marsch. Min man ville sen se ishockey på tv.n så jag satte mig mer än gärna framför datorn istället för att se färdigt Lets Dance. Men i pausen så kommer maken till mig med en kopp the och en riskaka och några vindruvor och gurka. I samma stund han kommer in till vårt data-rum så säger han: - Det är tånagel nu...
Jag tittar på honom och ruskar på huvudet och jag funderar om det har slagit slint i huvudet på honom så han frågar varför jag ruskar på huvudet.. När jag då frågar honom vad 17 han menar med att säga att det är tånagel nu.. Han skrattar högljutt..
Det han hade sagt till mig var: - Det är två noll nu. 2 - 0 till Sverige.
Ja så kan det gå när man hör illa..
Undrar hur många meningar som jag har hört så där konstigt. Jag som hela tiden trott att det är något fel på människorna runt omkring mig som uttrycker sig ibland väldigt konstigt..
Tycker JAG då förstås som kanske missuppfattat vad dom har sagt..
Min tinnitus återkommer jag till vid ett senare tillfälle...
KRAM på er alla!

Att kämpa med krämpor blir en vana!

Jag har fått en lista som jag skall uppnå
Man skall ha: Jag har:
Blodtryck under 140/90 130/100
Totalkolestrol under 4,5 5,3
Trigylcerider under 1,7 6,4
HDL över 1,3 - kvinnor/män 1,0 0,9
Blodsocker under 6,0 6,8
Vilopuls under 80 slag/min 67
Midjemått kvinnor under 88 cm/män 120cm 106

Det här är siffror som jag ska arbeta med och jag SKA få ett bättre resultat innan sommaren!
Att kämpa med krämpor blir en vana!

torsdag 18 februari 2010

Värken tilltar

Många mår bra bara över att se solen som tittar fram.
Det borde jag också göra eftersom jag fullkomligt älskar både sol och värme! Men det här med temperatur växlingar är just det som jag känner utav mest. Jag mår bara allt sämre och sämre för varje gång det händer något på temperatur - mätaren. Jag skulle önska att den stod helt stilla och låg konstant på samma temperatur hela tiden istället.
Jag klagar inte alls över vårt lands underbara väderväxlingar, dom är helt unika i sig, men det är bara min kropp som inte klarar av det.
Jag kanske istället skulle bosätta mig i något varmare land men jag vet inte om det skulle hjälpa mig. Är det någon med fibromyalgi som har flyttat till något varmare land och märk någon skillnad på sin fibromyalgi? Så skriv gärna då en rad till mig och berätta.

Ändå kämpar jag på trots min värk att träningscykla på min träningscykeln på det sätt som jag nu fått instruktioner från min hjärtläkare och sköterska. Jag cyklar hela tiden i 60 km, varken mer eller mindre men sen utökar jag tyngden för benen var tredje minut. Det är alltså inte hur lång tid jag cyklar som är viktig utan att jag hela tiden håller mig på 60 kilometers farten och ökar tyngden. När jag sedan märker att jag kan cykla utan att flåsa och pusta som en ardennerhäst så ska jag öka på till var fjärde minut och sen var femte minut osv. Gör jag så här så ökar jag min kondition betydligt snabbare än om jag satt och cyklade flera mil på den lägsta tyngden.
Många tror att jag bara ska försöka glömma bort den envisa värk under tiden som när jag träningscyklar bara för att försöka få upp min kondition men det fungerar verkligen inte så. Dom som inte själva är drabbade av fibromyalgi kan inte uttala sig om hur man verkligen känner i sin kropp. Men om jag ska med mina egna ord försöka beskriva hur jag personligen upplever det så känns det som om man har konstant träningsvärk av det värsta slaget och samtidigt ska man då försöka prestera så gott man kan på en träningscykel och tycka att det är kul att träna. Plus att man själv är mycket medveten om att när nästa dag nalkas så känns det än värre än gårdagen. Och det här är absolut ingenting som man bara kan träna bort, som en del kanske tror. För det finns dom som bara säger att det går över om man fortsätter träna och att det enbart är träningsvärk, men så är det alltså inte. Det kan jag intyga som vet av många års erfarenhet att fibromyalgi - värken kan man alltså inte träna bort.
Jag kan ibland inte låta bli att tänka på hur mycket smärta en människa egentligen tål. Hur hög är smärtgränsen för oss mänskliga varelser?
Jag har född fyra barn och barnvärkarna är ingenting i jämförelse med fibro-värken!
Jag föder hellre barn var och varannan dag om jag bara slapp fibron.
Nu ska jag ta mitt cykel pass och bita ihop och ändå cykla enbart för att få upp min konditon så att mitt hjärta ska orka slå för mitt liv. Jag kämpar nu med mitt liv, eftersom mitt hjärta har sagt nej en gång. Jag vet att klarar av det eftersom jag är envis som en mulåsna!
Men ont det har jag......... så in åt helvete.........

onsdag 10 februari 2010

All heder åt alla som ställer upp för Down`s syndrom

Det är inte bara ICA som tar till hjälp.

I vårt lilla bostadsområde har nu Coop Extra tagit emot en 20-årig kille två dagar i veckan som praktikant och det är toppen bra. Den här 20-åringen har nu möjlighet att få vara med och känna sig behövd.

Det blev ju en viss uppståndelse när Ica tog in en kille med Down`s syndrom i sin reklam-kampanj och det med blandade känslor från folk, men dom flesta tyckte förhoppningsvis att det var jätte bra. Och visst är det bra att man får ut ALLA i samhället, trots det finns det fortfarande de som skrattar bakom ryggen på folk och det är dom som inte förstår verkligheten!
Jag tillhör den kategorin som anser att alla har precis lika mycket värde.
Så jag ger all heder till Coop Extra!

tisdag 9 februari 2010

Fibromyalgin reagerar olika hos alla människor!



Jag vill ge alla en tankeställare:


OBS!


Denna berättelse som följer är nu enbart påhittad just för att inte någon ska känna sig varken påhoppad eller inblandad på något sätt...
ja det är bäst att skriva så,
för det misstolkas alltid och missförstånd byggs upp alldeles i onödan.
Men skulle någon trots denna varning
ändå känna sig utpekad, så är det enbart dennes egna personliga uppfattning!




Observera också att Personen i denna berättelse som kallar sig:
JAG-form och det är inte heller Jag ifrån det verkliga livet.
(Eftersom det är så långt ifrån mitt eget tänkande att vara på detta sätt)




Men här kommer berättelsen och vi ponerar nu:
"jag" hade en son som var kär, upp över öronen!
Han verkligen älskar sin nya flickvän!
Livet leker!
Men det finns ett litet moln på himlen.
Om så litet men ändock så stort.
Molnet blir som ett stort mörkt åskmoln och som bara blir allt mörkare och mörkare
och allt tyngre för var dag.
Varför? undrar säkert många!
För här borde det ju vara frid och fröjd.
Kärleken klarar allt, sägs det ju.
Javisst, är det riktig kärlek, så klarar den precis ALLT det är så sant så.
Men "Min" son ska absolut ha det bästa!
Han ska ha en flicka av den renaste sort och vara purung och vacker
och hon ska vara lärd och ha ett stort kunnande,
hon ska helt enkelt vara perfekt från topp till tå.
Även om "jag" själv inte är det,
så kräver "jag" ändå att min son ska en sådan flickvän.
Hon får inte "sticka ut" och vara udda, hon får inte heller ha egna åsikter!
Hon ska lyssna på vad "jag" har att säga och följa det "jag" säger!
Hon ska klä sig som " jag" vill och hon ska bete sig som "jag" vill ,
och hon ska kunna föra sig som Drottning under alla olika sammanträffanden.
Med andra ord så ska "jag" ha en helt perfekt sonhustru!


Och som alla vet, så finns det ingen på denna jord som är helt perfekt,
och vilken kan tala om för någon och säga vem som är helt perfekt?
så med andra ord så vill
"jag" nog ha min son för mig själv!
Och om "jag" sedan ställer alla dessa orimmliga krav på "min" sonhustru
så kommer "min" son aldrig kunna hitta någon kvinna
och då kan "jag" heller aldrig få konkurens om "min" egen son.
"Jag" själv ser inte dom fel och brister som "min" egen son har!
Nä nä, han har inga fel alls, han är helt perfekt från topp till tå.
Han är precis så som "jag" vill ha honom!
Men kanske som ingen annan vill ha honom!


Det är ju helt perfekt tycker "jag" för då får ju "jag" ha honom för mig själv!
Men ingen merän flickan vet hur sonen verkligen är!
Sonen är sig själv tillsammans med sin flickvän!
Han vågar busa, leka, skratta, gråta och känna att livet är skönt.
Han behöver inte "spela teater" och vara ögontjänare.
Det är bara så skönt att få tillbringa sina dagar med sin älskade flickvän.
Det är helt underbart att bara vara helt utan krav
och bara få vara människa och må gott tillsammans med den man älskar.

Men hans mor kräver hela tiden uppmärksamhet
och det skapar en obalans och otrygghet mellan dessa tre parter!
Hans mor vill honom bara väl, och det vet han.
Men istället förstärker hon känslan till sonen att han kanske ändå har valt fel flickvän.
Sonen står nu mitt i mellan sin egen mor och sin älskade flickvän.
"Jag" är inte medveten hur illa jag gör min egen son!


Men Flickan då?
Hon är kär och lycklig tillsammans med sonen!
Hon har hittat sin livskamrat.
Hon försöker att stå ut med sin älskades mor!
Men hon går sakta sönder inombords, allt mer för varje dag!
Situationen börjar bli ohållbar och outhärdligt.
Flickan börjar vackla och blir allt mer sjukare
och hon klarar inte av sin vardag liksom förr.
Hon blir allt mer grå och sluter in sig i sin egen lilla värld.


Hon bär på en sjukdom som är dold.
En sjukdom som är obotlig och som bara förvärras för varje negativ händelse.
En sjukdom som heter: Fibromyalgi
Det är en sjukdom som just tär sönder en människa, bit för bit.
När något positivt händer i hennes liv så blomstrar hon upp och mår lite bättre.
Men för tillfället är det bara det gråa mörka molnet som blir allt större och större.
Och det oroar flickan!
Flickan och pojken vill bara leva tillsammans och var lyckliga!
Dom vill skratta, busa, gråta, sjunga, dansa, och bara ha roligt tillsammans.
Dom vill älska och försöka skapa ett eget liv!

Men som "jag" förstör allt mer för varje dag
bara för att "jag" vill att min son ska bli lycklig?




Frågan är bara: Blir "jag" Lycklig över detta tro?
Kanske "jag" istället skulle försöka vara mer delaktig i deras lycka?
Kanske tre personer skulle bli lyckligare då!




SLUT på berättelsen!




Nu vill jag ha massor av kommentarer om den här lilla berättelsen!


Jag vill veta hur ni reagerar, hur ni tänker, hur ni skulle göra m.m.
Jag vill veta precis ALLT som ni får fram efter att ha läst det här!
SNÄLLA skriv!



ETT STORT VARMT TACK till alla ni som hitills har skrivit in en kommentar till den här berättelsen!

Jag kommer nu att lägga in alla kommentarerna här fullt synligt till alla dom som inte vet hur man kan få upp kommentars-sidan och kunna få möjlighet att läsa allt som alla har skrivit. Jag kommer att fylla på här vart eftersom det skrivs en kommentar om detta inlägg!

För er som har svårt att skriva i kommentars-rutan, så kommer jag mycket snart lägga in en GÄSTBOK till högeri den här bloggen, där du också kommer att kunna skriva dina åsikter om detta. Jag satt med tårar i ögonen när jag läste alla era kommentarer och jag kan bara säga: Jag älskar Er allihop! Tack ni är verkligen underbara! Jag visste väl att det fanns människor med varma hjärtan! TACK!

Och till dig Anita som har bloggen: http://anitas.myblogg.se vill jag bara säga: Det var en helt ny tanke! Att skylla all värk på sin fibro och sen få reda på att man har något annat fel. Det är verkligen något som vi alla bör tänka på som har fibromyalgi.. TACK!

Här är dom kommentarer som hitills har kommit in:

sammanlagt 11 kommentarer:

Mitt eget krypin sa...
Hej, vad du berättar bra. Spontant så säger jag bara. Hjälp! Bind inte upp sonen, låt honom vara lycklig med flickan han har kär och som älskar honom som han är. Ingen mår bra av att bli så hårt knuten till den egna föräldern/föräldrarna. Han kommer alltid att vara din son ändå. Navelsträngen måste kapas i tid!. Vet om de som inte kapat den och det blir jobbigt i längden, ja det kan t.o.m. förstöra relationen. Vet också en annan där den inte är kapad och det barnet (idag 30 år) har det svårt vad gäller den sociala biten. Lever ensam ännu och har telefonkontakt med föräldrarna varje dag, särskilt den ena. Det är inte friskt. Så jag tycker hellre att du ska vara delaktig i deras lycka än att stjälpa den. Ps. Tack för kommentaren om datorn, men vi har nyss haft den servad. Ds.Ha det gott.
9 februari 2010 08.14

Pärlan sa...
Mycket bra skrivet och jag säger bara...denna jag skall inte lägga näsan i blöt om hon vill se sin son lycklig.Det blir ju bara så fel för alla tre låt dom vara ifred, sonen kan säkert göra ett eget val och det har han gjort,usch och fy för mammor som inte kan släppa sina söner. Kram
9 februari 2010 09.03

Michelin sa...
Våra ungdomar måste få lära sig att stå på egna ben och välja ut sin partner själv utan sina föräldrars hjälp o råd..
9 februari 2010 09.23

Ingrid sa...
Var felet ligger är ju helt klart, kan inte sonen bryta med sin mamma är han inte värd flickans kärlek. Jag har levt ihop med min svärmor i 10 års tid och det gick tack vare att min man var 100% lojal mot mig, hade han inte varit det hade jag inte stannat länge på Stenstugu. Att mamman ser sin son som den perfekta individen är inte så konstigt och flickans mamma har givetvis alla sympatier på hennes sida. Jag tycker att båda svärmödrarna ska låta ungdomarna vara ifred, så att de får leva sina liv som de vill.
9 februari 2010 09.27

Doris (Ann) sa...
Mödrar, oavsett om det är till en dotter eller son måste våga släppa taget. Denna mors brist på respekt och förståelse för parets integritet och önskan om självbestämmande är ett hån, såväl mot henne själv som mot hennes son.Sonen i fråga måste våga säga ifrån, säga att han har ett eget liv nu, en egen familj som han måste få bygga upp tillsammans med den han älskar UTAN moderns inblandning. Modern ska alltid stå bakom och ge råd och stöd, men endast när sonen så begär.Mamman borde förstå att hon inte gör honom lyckligare genom att hålla honom som en bandhund, istället riskerar hon att förlora honom för alltid!I värsta fall får han bryta med mamman ett tag och hoppas att hon kommer på bättre tankar eller får hjälp att förstå.Familjeterapi (moder och son) kanske vore något för att både hon och han skall kunna gå vidare i livet.Hon kan inte fortsätta leva sitt liv genom sonen utan borde istället satsa på att leva livet "med" honom.Ett barn är unikt och ett underbart lån som man måste vara rädd om, för man äger dem inte och man måste lämna dem åter i ett bättre skick än när man fick dem!!!
9 februari 2010 09.50

vargtazz sa...
Tja vad ska man skriva o detta.. Jag för min del tycker ju att ens barn själva ska välja vem de vill dela sitt liv med... Och då ska ju inga föräldra lägga sig tycker jag...
9 februari 2010 10.12

Kerstin sa...
Hur ska detta kunna hålla, JAG kommer ju alltid att vara med? Vilket betyder att flickan kommer att må sämre o sämre. Pojken ska hjälpa flickan så hon mår bra. Det är hans uppgift om han älskar henne. JAG behöver också sin son. Sonen måste jobba för bägge. Kärleken är att finna harmoni o balans mellan "flickorna". Enda sättet. Kärlek är inte enkelt det är hårt jobb. Rekomendationer är låt pojken ta ställning. Ingenting är gratis nu gäller det att handla om pojken vill behålla flicken.
9 februari 2010 10.18

pellispricken sa...
Pojken och flickan borde flytta lite längre ifrån Jag. Pojken borde tänka efter vem han vill leva tillsammans med och vem han vill umgås med ibland.Kan inte jag acceptera sonens val så borde sonen bryta med Jag. Har Jag något husdjur att slösa sin kärlek på? Annars vore det kanske en fin precent från pojken OCH flickan. Pojken och flickan ska prata öppet med varandra om detta och hur de upplever kraven från Jag. Fint berättat men ack inte helt ovanligt, tyvärr.
9 februari 2010 10.35

livslycka sa...
Ja du Berith vad ska man säga. Det finns mycket i det här. Det beskriver en katastrof. Har "jag" rätt att ta ifrån min son ett lyckligt liv? Hur kan "jag" veta vad som är bäst för honom? Eller säger "jag" så för att "jag" själv inte accepterar att min son blivit vuxen. Kan detta tyda på avundsjuka mot sonens flickvän, att sonen nu hyser så starka känslor för sin älskade flickvän och "jag" inte har samma betydelse längre. Det är dags att klippa navelsträngen. Men hur gör man "jag" medveten. Om du nu känner igen dig i personen "jag"ska din som följa det du tycker är bäst för honom eller tillåter du honom bli lycklig utifrån det som känns rätt i hans hjärta?

Jag har själv haft en svärmor som hade svårt att släppa taget om sina söner och jag har även själv i ungaår stått i situatioenen att fått välja göra slut med min dåvarande pojkvän eller flytta hemifrån och vad har en då 16 årig flicka för val??? Till de unga älskade ger jag denna tanke DET ÄR NI SOM SKA LEVA TILLSAMMANS, DET ÄR ER KÄRLEK, det har andra att acceptera. Det är ert liv som ni ska forma och kan inte andra acceptera det är det deras problem
9 februari 2010 10.45

Grafikbettan sa...
Oj vad jag blev börd av denna berättelsen! Då jag själv vet att detta tyvärr händer imånga hem. Kanske inte fibron finns med, men detta med att kanske inte förstå hur man måste låta sina barn växa upp. Acceptera att de har ett nytt liv utanför föräldrarhemmet.Alla vet vi ju att våra barn älskar oss högt över allt annat. Så tyvärr kan dessa kännslor manipuleras av oss föräldrar. Barnen vill ju inte göra oss illa & för att inte göra det så gör dom allt för att göra oss lyckliga.Trotts att detta kan bli till bekostnad på sin egen lycka. Då menar jag att de hellre blir olyckliga & vi som föräldrar är lyckliga. Men hur länge??? Vill jag verkligen min barn så illa att jag inte kan klippa navelsträngen??Nej, hoppas att det kanske finns dem som sitter i detta nu & med ångest för att inte göra mamma eller pappa illa. Till er vill jag bara säga en sak. Vi som föräldrar har redan haft vår tid & vårt liv. Det är dags att ni får blomma ut & finna er lycka där den finns. Man gör misstag, men det hör livet till.Lev inte ert liv i skuggan av oss föräldrar, utan ta vara på det livet har att ge. Men lyssna gärna på sådant som kan vara av vikt, men bilda er egen uppfattning.Kram Bettan
9 februari 2010 10.54

Mammalilla sa...
Jaa Berit Detta verkar som en saga för mig. Finns inte i min värld, men jag förmodar att det är ganska vanligt. Denna egoism som modern visar, dränker både henne, sonen och sonhustrun. Sonhustruns mor är väl också med och ser på den stackars dottern, som lider av en sjukdom, som är tärande bara den. Fibromyalgi är en otrevlig sjukdom. Den gör en svag och äter upp en mer och mer. Den syns inte utanpå, annat än man är stelare på morgonen, men hur många har du runt dig kl 8 på morgonen.Denna mörka berättelse, hoppas jag vänder till en soligare sida, så de inblandade kan leva utan spänningar och kanhända undviker de då en skilsmässa. SEDAN VILL JAG TALA OM, ATT MIN FIBROMYALGI, SOM JAG BURIT I CA 30 ÅR, HAR GJORT ATT JAG INTE UPPTÄCKTE MIN BRÖSTCANCER.ALLT SOM GÖR ONT, HAR JAG RELATERAT TILL FIBRON, SOM JU KAN GE SMÄRTA VAR SOM HELST I KROPPEN. SÅ HÄR EFTER JAG FICK MIN DIAGNOS, KÄNNER JAG IGEN SMÄRTAN JAG KÄNT I MITT VÄNSTRA BRÖST.DET VAR INTE FIBRON JAG KÄNDE. DET VAR EN ELAK CANCERKNÖL. DEN KUNDE INTE LOKALISERAS MED ATT KÄNNA MED HANDEN, MEN MAMMOGRAFIN SÅG DEN. TACK Å LOV. GLÖM EJ ATT GÅ PÅ DEN. DEN KAN RÄDDA LIV.KRAM ANITA läs mera i http://anitas.myblogg.se





torsdag 4 februari 2010

Kan man dansa gammalt i rullstol?

Här är ett bevis på att man även kan dansa "latmans-shottis" i rullstol.

Ytterligare en film

Åter igen en film från rullstolsdans




onsdag 3 februari 2010

Man kan trots sitt handikapp

Javisst kan man även om man har ett handikapp.

Se bara här på dessa otroligt duktiga dansare som dansar rullstolsdans medan jag som är fibromyalgi-drabbad kan stå på en scen och sjunga tillsammans med min man. Visst gör det ont i kroppen men bara glädjen över att se alla dessa på dansgolvet med sina rullstolar gör att jag förstår att det finns dom som har det värre, så jag ska inte gnälla över min värk.

tisdag 2 februari 2010

Jag blir aldrig av med min förbaskade värk!

Jag borde vara trött på den ständiga värken! Och visst är jag det.
Jag är fruktansvärt less på eländet.
Att ha ständigt kronisk generell muskelvärk med stelhet i armar, ben och rygg, är bara lite av en bråkdel av det jag känner! Jag har en ökad smärtkänslighet, det vill säga när någon tar i mig så kan göra det ont. Även om det så bara är en lätt smekning så kan det ibland göra fruktansvärt ont.
Värk med muskulär trötthet, kraftlöshet och stelhet. Det kan ta upp till 30 minuter innan jag får kroppen att få bort morgonstelheten på morgnarna.
Värken flyttar sig ofta till olika ställen i kroppen från dag till dag. Den ena dagen är inte den andra likt.
Jag har dålig sömn på grund av värken, eftersom det är väldigt svårt att sova när man har ont och jag får ofta yrsel, koncentrations- och minnesstörningar med huvudvärk är som plåster på såren. Kroppen reagerar på väderomslag, ängslan, oro, stress och fysisk aktivitet.
Därför är det oerhört viktigt att man går igenom kroppsmedvetandeövningar. Sjukgymnastik är av tveksamt värde, men egen motion och träning i varmvattenbassäng kan hjälpa ibland. Det är inte alls farligt att träna eller röra på sig men jag måste alltid tänka på vad jag gör och inte gör, för det är ju jag som får lida efteråt.

måndag 1 februari 2010

Vill du få tusentals besökare till din hemsida helt GRATIS?


Det handlar bara om trafikutbyte.
När du går och kollar på en medlems sida så får du poäng som sedan konverteras till garanterade besökare till din egen hemsida/blogg.
Klicka på länken och läs och se hur enkelt det är:

söndag 31 januari 2010

Finns det någon behandling för fibromyalgi?

Behandling
Det kan vara svårt att behandla smärtöverkänsligheten, däremot går det att behandla symtomen. Det är viktigt att vara fysiskt aktiv för att hålla igång kroppen, till exempel genom vattengymnastik eller promenader. Det är också bra att göra avslappningsövningar och en del blir hjälpta av akupunktur eller massage. Enligt läkare så finns inget botemedel men av egen erfarenhet så hjälper en enda sak:
LYSSNA PÅ DIN KROPP!

Dagarna går

För tillfället är min kropp lite i olag så jag orkar inte skriva varje dag här.
Jag skriver lite sporadiskt här, så ibland kan det bli massor ena dagen för att knappt bli nånting alls nästa dag. Men så är det med fibromalgier!
Man kan aldrig planera något i förväg med en person som har fibromyalgi eftersom jag kan må jätte bra just den dagen jag planerar något men när väl dagen kommer som vi har bestämt att göra något så kanske jag är helt däckad..
Så blir även denna blogg, som en berg - och - dalbana..
Hoppas ni har överseende med det....

lördag 30 januari 2010

Diagnos: Fibromyalgi

1997 fick jag min diagnos: Fibromyalgi.
Då hade jag inte en blekaste aning om vad det var för något.
När jag började fråga folk omkring mig så var det en del som inte hade en susning om vad det var för något, det fanns till och med dom sa att jag hade blivit drabbat av "kärring-sjukan"..
Vad nu det var för något.......

Efter många undersökningar så fick jag fram att "kärring-sjuka" var det som skrevs i en del journaler för oss drabbade.. Det vill säga att vi var gnälliga kärringar helt enkelt, vi gnällde på att vi hade ont överallt och det var oftast läkare som inte ville lägga någon större energi på oss gnälliga kärringar. När jag sedan sökt överallt, (jag letade då i böcker på biblioteket eftersom jag inte hade börjat med dator än) där fick jag iallafall fram till att det inte fanns några botemedel för fibromyalgi och att var otroligt många symtomer som man kunde ha.

Vanlilga symtomer vid fibromyalgi:
- värk - på många ställen eller som flyttar omkring i kroppen
- trötthet / kraftlöshet - ofunktionell sömn; vaknar inte utvilad
- stelhetskänsla
- närminnesströningar
- koncentationsproblem, svårt att finna ord
- yrsel, balansproblem
- huvudvärk - irritabilitet, humörsvängningar, "kort stubin", psykiskt stresskänslighet
- domningar, stickningar
- slemhinnesymtom
- ögon, mun, näsa, underliv
- svullnadsdkänsla
- ljuskänslighet
- luktkänslighet
- ljudkänslighet
- feberkänsla, ibland kokande känsla i kroppen
- ömsom kall-varm; svettningar
- täta vattenkastningar
- hjärtrytmrubbning och /eller andningssvårigheter
- illamående
- kroppsklåda
- vadkramper, spec. nattetid
- ofrivilliga muskelryckningar
- nedstämdhet kopplad till värkintensiteten
- dimsyn och svårigheter att fixera blicken
- kalla fingrar och tår
- infektionskänslighet, särskilt herpesvirus
- diffusa hudreaktioner

fredag 29 januari 2010

Att leva med fibromyalgi

Det finns många som har frågat mig om min fibromyalgi.

Jag hade inte tänkt mig att börja att blogga om min djävulska sjukdom.
Men ju fler som frågar mig hur det är att ha fibromyalgi och hur jag upplever det, så började jag till slut fundera på om jag skulle göra ett "ryck" och skriva om min sjukdom: Fibromyalgi.

Sagt och gjort, här kommer nu en början av min berättelse av min sjukdom och jag börjar berätta från den tiden då jag började ana att något var fel med min kropp, men ingen visste vad det var för något.. Jag kommer sedan fortsätta att berätta hur jag upplever mina dagar m.m.

SKRÄCKSLAGEN att inte kunna kliva upp ur min säng.
Det var under många år som jag hade olika problem och det hela började med att jag under mycket ung ålder helt plötsligt en morgon inte kunde kliva upp ur min säng.
Hur jag än försökte så gick det bara inte att kliva upp ur sängen.
Min dåvarande pojkvän försökte lyfta upp mig ur sängen och försökte få mig att stå på mina ben, men benen bar mig inte alls. Benen vek sig bara under min kropp och jag ramlade ihop som en trasa på golvet. Min fästman försökte gång på gång att lyfta upp mig ur min säng utan resultat.
Det slutade med att ambulansen kom på plats och hämtade mig på bår och sedan gjordes en massa undersökningar och inget fel hittades, men ingen kunde heller förklara varför jag inte kunde stå på mina ben. Bara det, var mycket märkligt att få åka hem igen men ändå inte fått någon hjälp eller förklaring till vad det var för fel på mig.
Väl hemma fick min pojkvän bära mig till och från toalettbesöken och han skötte om mig.

Fortsättning följer............

fredag 1 januari 2010

Stress kan vara en av orsakerna till fibromyalgi

Fibromyalgi (FMS) är ett komplicerat smärt-tillstånd som haft många förnedrande benämningar som t.ex. kärringvärk, SVBK = sveda-värk-bränn-käring, klimateriekäring.
En del fibro-patienter klarar att fortsätta att arbeta medan andra endast delvis och då under förutsättning att arbetet är anpassat, det vill säga: lätt, rörligt, omväxlande och ej psykiskt påfrestande. En del patienter saknar arbetsförmåga i varje tänkbar form av yrkesverksamhet..


Vad kan man tänka på:
- Minska stressade situationer. Har man ådragit sig fibromyalgi måste man minska såväl fysiska, t.ex. belastningar, som psykiska stessorer. Man kan då se över sin livssituation! Stress orsakar mer smärta.
- Smärtmediciner/värktabletter hjälper nämndvärt, de kan istället ge biverkningar och till och med ett beroende. En del upplever smärtlindring med Tradolan elelr Nobligan.
- Värme, avslappning, vattenbassäng, försiktig stretching och kroppskännedom kan ge tillfällig lindring.
- Var försiktig med konditionsträning, men det är bara bra att röra på sig.
- Sömnförbättring. Låg dos av antidepressiva medel kan en del fibro-patienter ge en djupare och mer utsövande sömn. Denna typ av läkemedel ordineras inte av psykiska skäl utan för att det är känt att den kan förbättra nattvilan och därmed kroppens återhämtning.
- Försök och exprimentera och sök efter din egen lösning. Själv fann jag floating som ett bra alternativ. Jag kommer att skriva om det mer framöver.
Framför allt LYSSNA PÅ DIN KROPP! Jag kan inte säga det tillräckligt ofta..
LYSSNA PÅ DIN EGEN KROPP! Känn efter lite mer och gör inte mer än vad du själv känner att du orkar med för tillfället, det gör dagarna mer uthärdliga!